they say your heart is where your love is but mine is in a different place

Utkast: Nov. 3, 2011:
Det är nästan som i en film, när klockan är halv sex på morgonen och det är måndag men jag bestämde mig ändå för en och en halv timme sedan att jag kan strunta i tisdag så jag sitter kvar. Det är ingen här förutom vi (kanske för att de stängde för en halvtimme sedan) så vi kan sitta framme vid bardisken och lyssna på Jason Mraz utan att behöva skrika för att höra varandra. Spelar sten sax påse med en bartender och straffet är att vi får slå varandra i huvudet med en plasthammare som tutar, har glosförhör med en vän och dricker öl om jag säger fel.

--

6 månader senare och det får bara inte göra såhär ont. Jag famlar desperat efter tid, vill stoppa den vill sakta ner den bara en dag till snälla. Men det verkar inte spela någon roll hur mycket jag än vägrar jag är ändå här nu; vågar inte ens räkna timmarna för jag vet att de är för få och det finns ingenting jag kan göra för att de inte ska gå. Jag har inte sovit som jag borde, jag har inte ätit som jag borde, det känns inte ens viktigt så länge jag får andas den här luften en dag, en minut, en extra sekund till. Och bättre än så kan jag inte förklara. Varför är man bara människa egentligen.

Kommentarer
Postat av: klet

<3

2012-06-17 @ 12:19:54
Postat av: Oskar

Tiden går alldeles för fort. Jag saknar dig, Laura.

2012-06-17 @ 23:58:58
URL: http://livsillusioner.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0