Dag 03 – Mina föräldrar

Det här räknar ju inte riktigt i dagar, det vet vi allihop.

I alla fall - mina föräldrar. Precis som när det handlade om att skriva om mig själv så känns det här lite jobbigt, fast snarare av anledningen att de inte vet att jag skriver det här och jag vill egentligen inte romantisera eller avromantisera dem för de är ju liksom... mina föräldrar. Som jag har grundat mina ideal på, skrutit om när jag var liten "Min mamma kan det här.." "Min pappa säger såhär...". De är mina allra största förebilder, vare sig jag vill det eller inte.

Min pappa är den jag är mest lik utseendemässigt, eller det jag får höra oftast i alla fall. Inte så lång, lite liknande pigment och ett liknande ansikte. Han sysslar med musik på fritiden (och finns snart på Spotify, stolt dotter!) och har gjort massa låtar som jag faktiskt tycker om men det känns lite pinsamt att ha pappa i iPoden liksom. Vår största likhet är nog intresset för saker som är lite intellektuella, pretto om man vill säga så. När jag säger att jag vill lära mig om vin så lånar han ut "Vinsnobbarnas officiella handbok" till mig, och sånt. Vi skrattar åt Blandaren och Liftarens Guide till Galaxen fast vi tramsar lika ofta på västgötska. Pappa var också den som introducerade mig till min favoritbok. När jag var i min revoltålder kallade jag honom för pedant och jag avskydde att allt skulle vara så städat hos honom. Nuförtiden har vi båda lärt oss att kompromissa vad gäller sånt.

Min mamma är den som belönade mig med språkintresset tror jag. Hon kan franska, svenska, engelska och nederländska nästintill flytande och har även pluggat tyska, spanska och latin. Sju språk liksom! Mamma och jag är väldigt lika personlighetsmässigt, vi är sociala och pratglada och sådär. Glada. Många tycker om min mamma och säger att hon har ett stort hjärta, vilket är helt sant (hon tycker om att hjälpa hemlösa och blir jättestolt varje gång jag köper Situation Stockholm) och så vill jag också bli. Jag har snott rätt många utmärkande drag/vanor av min mamma, till exempel att prata fett högt i telefonluren och ordningssinnet (eller bristen på..) och frispråkigheten. Jag tror att jag kommer bli väldigt lik henne när jag får egna barn och blir vuxen.

Det blev ju ganska långt faktiskt. Hursomhelst, mina föräldrar är väldigt bra människor som jag såklart bråkar med ibland och de är inte perfekta för ingen är det, och det här är bara en bråkdel av deras personligheter. Jag tycker att de har gjort ett bra jobb med att uppfostra mig och min syster och samtidigt ta vara på sina egna liv och kvaliteter och jag tycker verkligen om dem för det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0