Tvåtusenelva

Så börjar 2011 lida mot sitt slut, nästan, och jag tänker tillbaka och jag tänker såhär: att jag tror att jag kommer minnas det här året som ett av de lyckligaste i hela mitt liv. Så många stunder som jag stannat upp och nästan exploderat, så många låtar som får mig att minnas kvällar, dagar, känslor, stunder, jag har nog aldrig haft så mycket kärlek i kroppen som jag har haft i år.

Och såklart skrämmer det mig litegrann. Att det börjar ta slut och att ett helt nytt och oskrivet 2012 väntar och tänk om det blir ett hemskt år? Det är nästan ett under att jag fått vara såhär lycklig såhär länge, ett helt år, hur länge kan det hålla liksom? Är så rädd att bli olycklig, att jag kommer falla i bitar snart. Men vet på samma gång att så får man inte tänka.

Så för att förebygga min oro, och kanske för att hjälpa mig själv om jag nu skulle bli krossad nästa år, så tänker jag tillägna ett par inlägg framåt till det bästa året i mitt liv. Och framförallt, till personerna som gjorde det så bra. För även om 2011 tar slut så gör inte vänskap det, och inte kärlek heller, och utan familj och vänner och alla andra jag tycker om hade jag aldrig haft de där stunderna, aldrig kunnat minnas de där låtarna, aldrig suttit här och tänkt tillbaka med gåshud i hjärtat.

Så från och med nu: en liten promenad bland kvällar och dagar, bland låtar, bland känslor. Tvåtusenelva.


Kommentarer
Postat av: Oskar

Det här ser jag fram emot.

2011-12-11 @ 18:10:54
URL: http://livsillusioner.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0