summer came all too fast (I couldn't breathe you couldn't talk)

Jag laddar ner en ny koreansk dramaserie och har aldrig gjort det med så gott samvete. Har alltid oroat mig lite över att jag lever i dendär bubblan, oroat mig för att se tillbaka på den här våren (vår sista vår) och ångra mig och tänka: varför levde jag inte i nuet?

Men från och med igår så vet jag att jag lever visst i nuet, att det går att kombinera. Att spricka av längtan ena dagen och ibland av önskan att bara inte vara här och andra dagen spricka av lycka av att finnas bara där jag är och med de jag är med. Och att jag kan vara så sjukt lycklig för båda.



rain's falling there too


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0