tänker

tänker: ge mig två sekunder det är det enda jag behöver.
men får jag två sekunder kommer jag vilja ha fyra och från fyra till åtta och varför skulle du lägga ner så mycket tid på mig?

tänker: om jag ändå kunde nöja mig.
om jag kunde tänka på de sekunder jag redan fått och inte vilja ha fler. om två kunde vara två utan att bli tvåtusen.

tänker: om det ändå var okej.
om jag kunde kräva hur många sekunder, minuter hur många timmar jag ville och du skulle vara där och göra det där och vi skulle aldrig få nog.

tänker: att hoppet är det sista som lämnar människan,
att han kanske är du kanske är någon annan, kanske är ni lika, kanske inte alls jag förvirrar mig nu men vet i alla fall en sak

säkert: ge mig två sekunder. (det är det enda jag behöver)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0