mellan äkta och falskt

Hon vände sig om i sängen och drog benen intill magen som hon gör när hon ligger ensam där. Så fick hon en chock när hon blundade och insåg hur långt det har gått. Att, när hon sträckte ut benen igen, så kunde hon nästan känna hans andedräkt i nacken, precis under örat (fast hon vet att i verkligheten kittlas det lite för mycket). Hur äkta det kändes. 

Och hon blundade och bad till en Gud hon egentligen inte tror på: kan du göra mig den här enda tjänsten så kommer jag aldrig mer att önska någonting.
 
När klockan räknade kanske tolv timmar senare var hans ord överallt i hennes huvud; de förvandlades till hennes egna och flöt ut genom pennan:
”jag önskar mig
din
värme under mitt täcke
din doft under min hud
dina nyckelben mot mina läppar din rygg
mot skrynkliga lakan
hjärtat i en burk bredvid"

men sen strök hon alltihop för hon tyckte att det kändes klyschigt när hon läste det, och om det känns så, då är det inte äkta.

Och när hon kom hem satte hon sig framför spegeln och stirrade sig själv i ansiktet tills hon inte kände igen det som hennes eget längre. Som att stirra på någon man kände en gång i forntiden. Och främlingen framför henne frågar  - Hur kan du tycka att det som inte finns är äkta, och det du faktiskt har, är falskt?

“If you can’t avoid it then enjoy it”. Hon dränker alla jobbiga tankar med skriksång i några hesa minuter och då spelar ingenting någon roll för den känslan är så äkta det bara kan bli.




(älskar inspiration. lyckas alltid sammanfalla med saker som typ att jag VERKLIGEN MÅSTE PLUGGA NU EGENTLIGEN.)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0