om att fastna i onda cirklar av goda stunder

Till Julia:
Varför är det så lätt att döpa varje nytt ansikte till Romeo?
Det kan vara en blick, ett sms, en hand mot din kind och så ligger man där – platt på marken framför hans fötter.

Och fastän allting inom en vet att det inte är sant, så dunkar hjärtat på och det är så svårt att lugna ner pulsen när man tänker på just honom. Det är enkelt, så enkelt att klistra på ett Romeo-skal på någon som kanske inte alls förtjänar det egentligen. Men, tänker man, varför skulle han inte vara Romeo? Och så radar man upp Bevisen:

Den blyga ögonkontakten i början av kvällen – Ser han mig? Är det för uppenbart? Åh vad fint han ler just ikväll… Men jag kommer aldrig våga.
En timme senare är konversationen igång, lättsam, skämtsam men man är så noga med att sitta exakt nära och fixar lite extra med håret så att han ska lägga märke till hur bra man ser ut just ikväll.
Och precis när det börjar bli alldeles för sent och man nästan vill gå hem, så sätter han sig bredvid. Den tidiga kvällens blickar borrar sig in i hjärnan och det är slowmotion som på en sekund förvandlas till en snabbspolad upplevelse av händer, läppar och hans kroppsvärme - så väldigt självklart.

På några timmar har Julia hittat sin Romeo och hon tänker inte alls på att det kommer krävas så mycket mer än timmar för att glömma honom till slut.

Han etsar sig fast överallt, i musiken man hör, i sängens värme på kvällen, i ens tankar när man sitter ensam på tunnelbanan. På två sekunder kan man flyttas tillbaka till den kvällen. Känna doften av skogen runt omkring, höra ljudet av alla andra men kanske mest påtagligt - den där känslan av att Inget Spelar Roll Förutom Dina Läppar. Och varje sms han skickar blir ännu ett bevis, varje gång han ler så mjukt mot en när ingen ser.

Och man struntar i alla gånger han inte svarar på sms, man låtsas inte om gångerna han inte ler, man ignorerar alla röster som säger ”Han är inte bra för dig”. Hur kan de säga så? Han är ju trots allt Romeo. Men så går dagarna och minnena bleknar visserligen inte, men verkligheten blir tydligare och till slut ser man det också. Romeo-skalet. Och högen med skit som gömmer sig under.

Så ger man upp. Sen vänder man sig om i dimman på nästa fest och där står han fast istället för mörka ögon är de blå men ändå. Han är Romeo. Och han ler så fint och i nästa ögonblick så ligger man där – platt på marken framför hans fötter.


Kommentarer
Postat av: oliwia

her-re-gud laura. SÅ SJUKT BRA.

2010-06-11 @ 18:31:45
Postat av: julia

mitt namn är julia, och någon gång trodde jag att jag äntligen funnit min romeo. tills han krossade mitt hjärta och jag gick sönder inuti. när man väl funnit orken att stå upp kommer allt mot en som en orkan. allt man känner, tänker och hör påminner om honom. min såkallade romeo.

2010-06-11 @ 20:41:43
URL: http://yourshadow.blogg.se/
Postat av: emma

fint!

2010-06-12 @ 00:10:28
URL: http://detjagminns.blogg.se/
Postat av: julia

jasså, nej jag är inte "din" julia hihi :>

åh tack så mycket, va glad jag blir av att höra det. och nej hjärtesorg är verkligen ingen höjdare, tråkigt att du också upplevt det. men vi får hoppas att vi klarar oss från sånt nu och att allt flyter på, eller vad säger du? :D

2010-06-12 @ 00:17:13
URL: http://yourshadow.blogg.se/
Postat av: Sarah

shit vad du är bra laura

2010-06-13 @ 20:30:38
Postat av: Julia, den riktiga

Laura jag fullkomligt dör. ska rama in detta. finaste ever så jävla bra. herregud. tack sötaste du



<3

2010-06-14 @ 10:08:47
Postat av: sigrid

Så sant!

Du skriver verkligen så bra <3

2010-06-14 @ 11:46:51
Postat av: Laura

Tack vad ni är fina allihop <3

2010-06-14 @ 12:41:01
URL: http://pussetiv.blogg.se/adjektiv
Postat av: alexandra

du skriver så himla fint, laura :* och apropå det du skriver om, hittade jag bästa citatet idag:

"'vet du vad det bästa med brustna hjärtan är?' frågade eulalia mig. jag skakade på huvudet. 'de kan aldrig brista igen. nästa gång blir det bara skrubbsår'"

jag ville bara säga det :)

2010-06-17 @ 18:21:04
URL: http://rainbowtrout.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0