MVG

Det är så lätt egentligen. Det tar ju bara en sekund, en enda sekund och så är allting helt förändrat. Det krävs inte mer än fingrar över en handrygg eller kanske en handrygg mot en kind. Ögon också, förstås. Håll aldrig kvar blicken på det sättet, du borde väl veta hur lätt jag tappar balansen.

Förut fungerade det, förut kunde jag kontrollera mig så pass att våra läppar kunde vara jättenära. Jag visste att jag alltid skulle sluta i tid. Nu kan du inte ens ligga i en soffa på andra sidan om ett bord utan att jag tänker på det.

Det skulle ju bara ta en sekund kanske att sträcka mig litegrann för långt när du kramar om mig och så är allting förändrat (förstört?). Alldeles för lätt.

För att det här fortfarande ska vara hyfsat rumsrent ska jag nog sluta nu. Men åh, du ger mig rysningar. På ett mycket väl godkänt sätt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0