closing distance

om jag skulle skriva en låt just nu på engelska skulle den heta closing distance (är det ens språkligt korrekt?)
kom på det bara. synd att jag inte kan skriva låtar, hehe

För övrigt tänkte jag kanske publicera lite grejer jag skrivit för längesedan men aldrig vågat/velat lägga ut... som nåt slags firande av att det är sommar nu.

I övermorgon åker jag till Tunisien och sedan är jag lägerledare i två veckor. Puss!

äntligen


ledarpygmén och en lock av mitt hår

att tusen gamla tankar kan få en att rodna så sjukt mycket. kanske tre ord som man skrev på ett papper och skickade. jag menade dem, men det var längesedan nu och jag vet alltför väl hur överdrivna mina känslor var men det är väl okej antar jag. så länge du tycker det är gulligt.

pussetiv

Just nu är det lite som att jag har tappat en arm, typ. En tystlåten, f.d anti-fysisk, lite småindie och alldes fantastiskt fin arm. KOM HEM NU tycker jag.

I cry cry you're my all


lite siffror som vanligt: 0.36 - 0.52 (där sekunderna runt 0.47 får mig att vilja dö lite av kärlek)

om att fastna i onda cirklar av goda stunder

Till Julia:
Varför är det så lätt att döpa varje nytt ansikte till Romeo?
Det kan vara en blick, ett sms, en hand mot din kind och så ligger man där – platt på marken framför hans fötter.

Och fastän allting inom en vet att det inte är sant, så dunkar hjärtat på och det är så svårt att lugna ner pulsen när man tänker på just honom. Det är enkelt, så enkelt att klistra på ett Romeo-skal på någon som kanske inte alls förtjänar det egentligen. Men, tänker man, varför skulle han inte vara Romeo? Och så radar man upp Bevisen:

Den blyga ögonkontakten i början av kvällen – Ser han mig? Är det för uppenbart? Åh vad fint han ler just ikväll… Men jag kommer aldrig våga.
En timme senare är konversationen igång, lättsam, skämtsam men man är så noga med att sitta exakt nära och fixar lite extra med håret så att han ska lägga märke till hur bra man ser ut just ikväll.
Och precis när det börjar bli alldeles för sent och man nästan vill gå hem, så sätter han sig bredvid. Den tidiga kvällens blickar borrar sig in i hjärnan och det är slowmotion som på en sekund förvandlas till en snabbspolad upplevelse av händer, läppar och hans kroppsvärme - så väldigt självklart.

På några timmar har Julia hittat sin Romeo och hon tänker inte alls på att det kommer krävas så mycket mer än timmar för att glömma honom till slut.

Han etsar sig fast överallt, i musiken man hör, i sängens värme på kvällen, i ens tankar när man sitter ensam på tunnelbanan. På två sekunder kan man flyttas tillbaka till den kvällen. Känna doften av skogen runt omkring, höra ljudet av alla andra men kanske mest påtagligt - den där känslan av att Inget Spelar Roll Förutom Dina Läppar. Och varje sms han skickar blir ännu ett bevis, varje gång han ler så mjukt mot en när ingen ser.

Och man struntar i alla gånger han inte svarar på sms, man låtsas inte om gångerna han inte ler, man ignorerar alla röster som säger ”Han är inte bra för dig”. Hur kan de säga så? Han är ju trots allt Romeo. Men så går dagarna och minnena bleknar visserligen inte, men verkligheten blir tydligare och till slut ser man det också. Romeo-skalet. Och högen med skit som gömmer sig under.

Så ger man upp. Sen vänder man sig om i dimman på nästa fest och där står han fast istället för mörka ögon är de blå men ändå. Han är Romeo. Och han ler så fint och i nästa ögonblick så ligger man där – platt på marken framför hans fötter.


MVG

Det är så lätt egentligen. Det tar ju bara en sekund, en enda sekund och så är allting helt förändrat. Det krävs inte mer än fingrar över en handrygg eller kanske en handrygg mot en kind. Ögon också, förstås. Håll aldrig kvar blicken på det sättet, du borde väl veta hur lätt jag tappar balansen.

Förut fungerade det, förut kunde jag kontrollera mig så pass att våra läppar kunde vara jättenära. Jag visste att jag alltid skulle sluta i tid. Nu kan du inte ens ligga i en soffa på andra sidan om ett bord utan att jag tänker på det.

Det skulle ju bara ta en sekund kanske att sträcka mig litegrann för långt när du kramar om mig och så är allting förändrat (förstört?). Alldeles för lätt.

För att det här fortfarande ska vara hyfsat rumsrent ska jag nog sluta nu. Men åh, du ger mig rysningar. På ett mycket väl godkänt sätt.

you




bildbomb men inte på TOP i alla fall, hehe. som ni kanske ser har jag klippt av mig håret. är mycket mycket nöjd! :D

fade away

lovar att jag ska uppdatera snart! men har ingen inspiration utan trivs bättre i solen med mina vänner just nu. förlåt bloggen!


RSS 2.0