text vs verklighet

dialoger i textformat säger så lite. fastän de betyder så mycket i verklighet. hans panna mot hennes i en sekund och nästipppen nuddade betyder undefär som en fjäder i verklighet men blir så lätt en tjockishöna i text. är det magi?


Utan dig är känslorna idag bara den döda huden av känslorna igår


Sans toi, les émotions d'aujourd'hui ne seraient que la peau morte des émotions d'autrefois.


Känns litegrann som att jag håller på att bli sjuk. Inte roligt. För övrigt - om jag fick välja en enda film att se i resten av mitt liv så skulle det vara Le fabuleux destin d'Amelie Poulain. Så satans bra film liksom.


typ ingen rubrik men kanske katastrof och bordeinteenstänkasåhär

tänkte att vi kanske kunde…
du vet;
för jag lärde mig igår
att hjärt-och-lungrädda
att
med 30 tryck mot hjärtat
två gånger mun mot mun
behöver det inte vara för sent

(spelar kanske ingen roll hur många liter
vi dränkt allting i)

så jag tänkte att vi kanske kunde…
du vet;
typ rädda varandra ikväll


lyklit

Sparkade ut honom genom fönstret imorse. One-night-stand vare sig han vill eller inte! typ.

Tycker förresten att den här bloggen har blivit himla deppig. Så idag struntar vi i att det är snö kallt bajs och alla som vi eventuellt har varit arga på är vi glada på istället. Och så tittar vi igenom gamla bilder som gör en lycklig, särskilt kanske de där från våren och sommaren när vi (faktiskt!) var väldigt glada



one night stand

"Är kanske kärleken bara en skön poesi som inte innebär någonting, åtminstone ingenting bestämt, men som alla tycker mycket om att lyssna till när den deklameras på ett vackert och innerligt sätt? Jag vet inte."

ur Per Lagerkvists "Dvärgen"


Jag vet inte heller.
Emma hittade en ledbandsknut på handen idag: jag hittade en liten liten tragisk knut i hjärtat. En önskan som växt sig fast där och som spred sitt gift i mitt blod. Kan han inte ringa och säga att han saknar? Vill ha tillbaka, allting bra igen. Troligen är det minneshänderna som knutit den. Ett år snart. (jag tänker göra en grej av det) Så ikväll ska jag ty mig till Dvärgen och andra cyniska sprängmedel för att få loss den. Förhoppningsvis är den ett one-night-stand.


för när man ser att det blöder ja det är först då det gör ont

1. Jag har insett att min senaste kyss ... inte var något annat än en platå för att komma vidare
2. Jag lyssnar på ... deppig musik som vanligt 
3. Jag pratar ... gärna för mycket
4. Jag tycker om ... pasta
5. Min bästa vän är ... den som är som jag, fast ändå inte alls

6. Min första riktiga kyss ... är återberättad nedan 
7. Jag avskyr när folk frågar ... varför jag är rödhårig när min syster är blond
8. Kärleken ... gör för ont men är för härlig på samma gång 
9. Jag gillar att ... skratta så att jag får ont i magen
10. Jag kommer alltid att ... vara litegrann för känslosam

11. Jag är hemligt förälskad i ... fransk grammatik
12. Sist jag grät var ... i veckan nångång
13. Min mobiltelefon är ... hemskt viktig för mig
14. När jag vaknar på morgonen ... trivs jag som allra bäst kvar i sängen
15. Innan jag går och lägger mig ... tänker jag tusen tankar

16. Just nu tänker jag på att ... det känns bättre igen
17. Idag har jag ... arbetat med en föreningstidning
18. I kväll ska jag... sova
19. I morgon kommer jag... göra beeptest
20. Jag vill verkligen ... att det ska bli vår nu på en gång!


ögon på mig

och mina händer skakar
läpparna darrar
förlåt att jag inte gjort
vad jag skulle
ångrar det nu,
när jag ser deras ögon
på mig
de dömer inte, men hon gör,
och jag önskar
att jag inte skakade så förbannat


lördag

Hush now/I'm about to break the law/and I don't even know for sure/is this real or not/is this what I really want/hush now/cause I'm about to ruin it all/been strong six months but now I'm bound to fall/is this what I want/are you for real or not/we can act like we're strangers and this is just for the night/we can close our eyes and pretend thaht we're not the same anymore/though I know you've been here thousands before/we can act like we're strangers and this is just for the night/and hush now/I'm about to break the law/I'm tired and I'm, well human after all/I'm not ashamed but I hate this game and hush now/cause you're about to say the words/though you know it's not like before/it's not the same anymore/though we won't regret a thing/we can act like we're strangers and this is just for the night/we can close our eyes and pretend that we're not the same anymore/and there's not a chance that I'll go back to like it was/though I know you've been here thousands before/we can act like we're strangers and this is just for the night/we can close our eyes and pretend thaht we're not the same anymore/we can close our eyes and pretend it's just for the night



(Maia Hirasawa – Hush Now för er som har spotify, hittade ingen annan ljudlänk)


baciller

Hos Oskar hittade jag ett inlägg om kyssar. Tänkte att det här ämnet stjäler jag av dig. För att jag älskar kyssar och åh, att tänka på allt sånt gör mig sådär fnissig och pirrig i kroppen! Vet att ni inte är så himla pigga på att berätta själva här, men kan ni inte berätta för mig om eran första och/eller mest minnesvärda kyss? (välj själv) I er egen blogg, eller i kommentarsfältet. Jag berättar mina också:

1. Det jag räknar som min första kyss, var i sjuan. Vintern. Han var kär i mig, jag var inte ett dugg kär i honom, men vi bodde ganska nära varandra så vi brukade åka hem tillsammans, och en gång förändrades luften mellan oss, så att vi åkte ett par stationer för långt. Gick av på Sätra tunnelbanestation och fastän jag inte riktigt visste vad som hände, så anade jag att det kanske skulle kunna vara det-där. Han föreslog en kram för att hålla värmen. Det var så oskyldigt och fint alltihop och hans mun var så försiktig. Vi missade jättemånga tåg den eftermiddagen.

2. Mest minnesvärda står mellan en som var fruktansvärt klyschig och otippad men som ledde till någonting fint som i långa loppet gjorde att jag överlevde; och en som var nästan ännu mer otippad och som inte ledde vidare.. men som gjorde att jag älskade kalla sommarnätter lite för länge.

och alla bara pratar, är det sant, jag har hört om dig

så ändrade jag min design trots allt. är tveksam för jag har en tendens att tröttna på headers och bakgrunder (därför som den förra var så enkel). vi får väl se hur länge den här bakgrunden håller..

är ledig imorgon. känns bra.

att vi fick ett iskallt blod där fjärilarna inte klarar bo

Hon sa men känslokyla är väl inget problem för dig? och jag önskar med hela mitt brinnande hjärta att hon hade rätt.

Jag trodde att det var som att lära sig cykla, att man aldrig glömde bort, men jag hade fel. för vår generation blev imunna mot sånt här... eller? önskar han hade rätt. vill bara inte brinna när det inte finns någon att bränna. undrar om jag måste börja om från början? eller om jag bara måste bestämma mig för att minnas?


och allt det här till ingen nytta


tangled up heter det på engelska och det beskriver så jäkla bra

börjar så sakteliga inse storheten i håkan hellström. för jag har lurat mig själv för många gånger nu

egentligen just nu borde jag plugga latin tills ögonen rinner. men det känns liksom hopplöst allting och jag är så fruktansvärt arg på mig själv och på allting just nu och när det äntligen blir torsdag, då kommer jag nog gråta av lättnad. är bara så trötttt var inte beredd på att det skulle bli såhär.

inser även att man blir så formad: ser kroppar på bild, på video, tänker åh. så. fint. guldaktigt ljus med mjuka skuggor, så att man anar. inte sticker ut, bara anas. för det är nåt särskilt med smala ryggar som man kan känna varje rörelse igenom, gropar bakom nyckelben som DOFTAR, armar som är värme som är leder hit och dit vem är du och vem är jag? tangled up heter det på engelska och det beskriver så jäkla bra (funkar liksom inte riktigt om den ena är dubbelt så stor)

och så doftar det så mjukt i min säng efteråt. som people tangled up

bildbomb typ




såhär snyggt såg det ut när bella och jag och några till tramsade runt i haninge i december. funderar förresten på att ändra min design. men vet inte till hur. vad tycker ni?

summerbreeze

LÄNGTAR.
gör jag idag. och ångest hörni, det är det värsta att kräkas


Marjorie Morningstar

tänkte bara berätta om den typ finaste boken jag nånsin läst. Marjorie Morningstar heter den och är skriven av Herman Wouk. Snodde den ur pappas bokhylla, och den är rätt gammal, men åh så fin. Handlar om en judisk flicka i 30-talets New York och man får följa hela hennes ungdoms-och tidiga vuxenliv. Mycket kärlek och cigaretter och första gången jag läste den smällde jag nästan av för att språket och dialogen var så härlig.



läste om den på en gång och helt plötsligt insåg jag den kanske egentliga fin-faktorn: världens rörigaste och vackraste kärlekshistoria (inkluderande krossade glas och tolvsidiga brev).



Liten text och tjock bok. men SÅ värt det, om man som jag, älskar fint språk och prydligt 30-40talsspråk helt vansinnigt mycket. Läser i den nästan varje gång som jag är hemma hos pappa.

Hos dig

mitt-i-natten-någonting
vi är ensamma igen
mitt-i-party-någonting
och det som händer sen

du tar min hand
du säger sov hos mig
(men om du kysser mig
så dör jag)
andas, riv,
jag kan hantera dig

men kärlek är för svårt
det är inte sånt vi gör
och hjärtslag är för tungt
det är inte sånt vi hör

så behöver jag någon annan igen
som kan hålla om mig
för du är en dålig vana
och vi är likadana,
precis som förr,
lika olika varann,
men ändå sover jag så bra
i din famn



(om man läser lyssnar noga...  så passar de två styckena i mitten med sticket i AB0+-. förutom första två raderna.. som dock passar nya sticket som spelades på debaser. hehe)


Ett litet någonting till DIG.

Du, som har för många viskande röster i öronen vid varje händelse i livet; du som kan förklara varje känsla med exakt en ton, ett ord, en kombination av text och musik. Du som känner att magen blir ett tomt hål när du hör den där sången och tänker på den där pojkenkvällenkyssen, och inser att du saknarångrarönskar. Det gör så ont så ont men samtidigt är det så fint så fint, och det är ju skönt att gråta ibland.

Du, som sitter ensam alldeles för många kvällar med dunkande hjärta och ingen att ge det till; du som kan tänka igenom varje sekund och undra vad blev fel? Du som ser alla fina par på TV och tänker om det ändå fanns någon som ville kyssa mig just på det där sättet. Knottror över huden som inte vill försvinna under täcket ens, och kuddar med mascara.

Du, som hellre har gåshud av svala händer över ryggen än av varma känslor i andras ögon; du som struntar i evig kärlek. Du som vill ha hundraåttio slag på tio sekunder med fingrarna mot halspulsådern, du som lärt dig att stänga av inte bara hjärna utan hjärta också, i alla fall tills det känns exakt rätt. Och det gör det ju faktiskt väldigt sällan.

Du, som inte klarar att hålla fast vid någon tillräckligt länge; du som är litegrann för ombytlig. Du som drar ut på tusen upptåg med tusen nya människor och mitt i ruset glömmer du den du precis släppte. Det är inte lätt att minnas allt på samma gång, och de riktiga växer ju faktiskt fast till slut.

Du, som aldrig kan bestämma dig för vad du vill; du som somnar på kvällen med ett hål i hjärtat och vaknar med en sköld runt omkring. Du som fäller tårar över att han aldrig kommer att bli din, men glömmer honom nästa kväll och kysser någon annan. Beslutsångest eller bara äventyrslust? Kanske litegrann av varje.


Jag ville bara säga till dig, att det gör ingenting, det är helt okej.




(det här är inte riktat till någon specifik. kanske till mig själv - lite motsägelsefullt jag vet men man är ju lite fler än man tror när man är tonåring. kanske käner ni också igen er nånstans)


ockular


att man väcker en ångest när man släcker en annan

Hittar inga ord idag. Allt är samma gamla vanliga, igen.
Bussen till skolan (hade ganska mycket ångest dolde med smink botade med simon norrsveden) två byten på vägen och fyrtio minuter senare sa läraren Hej Hej Och Välkommen Tillbaka.

...Tillbaka till tunga uppgifter, kursprov och vrida på huvudet för många gånger i korridoren så att jag blir alldeles stressad. Tillbaka till att säga Heej hur är det med dig? hundra gånger och lika många opersonliga kramar.

Vilken tur då att det finns bruna lockar som får ångest-laura att gömma sig en stund, nästan hela vägen hem.


åäö

skulle kunna tänka mig att bosätta mig i sängen. under täcket tills det är ljust ute och tills det går att andas. att bo i mitt eget varma lilla näste. om du lovar att komma sådär på besök. inte för att det är mysigt att dela på dunet utan kanske för att våra hjärtslag trivs i störtlopp


du som skriver om vad kärlek är

tänker göra reklam: leksaksbomb.blogg.se .den där klara liksom. för mig är det hon, niotillfem och black ascot (fastän den inte är aktiv).

i övrigt slösar jag tid jag egentligen inte har.

bryter meningar i mörkret

blev inbjuden på "svart kaffe och svart magi". blev middag, te och kissemiss.

är lite kär i plutten. försöker tänka bort bort bort att det är skola på måndag. intalar mig att det är helt okej att skräpa bort dagen... det är det inte och snart måste jag ta tag i mitt liv igen. hitta den där MOTIVATIONEN.... uh.

ser tillbaka på lovet och på något sätt var den full av otippade saker. världens otippadaste och finaste julklapp, väldigt otippad nyårsafton på nåt sätt och så var det ju den där natten. otippad övergripande känsla också: jag vill ha sommar, värme. Jag som trivs dåligt i sådant väder. hur som helst: kunde gärna haft lov nån vecka till.

fallskärmsentusiasten

Hur många tankar jag än tänker; så blir det alltid kärlek till slut. Och ikväll undrar jag såhär: vad lider vi av egentligen?

 

Vi som vågade en gång. Kanske flera. Vi som hoppade utan att blinka, som fallskärmsentusiaster. Vi som aldrig brydde oss om ifall fallskärmen fungerade eller inte, det viktigaste var känslan av sensation i magen, luften som fladdrade omkring en och blåste ut all oro.

Vad var det i just-det-där-fallet som gör att vi aldrig nånsin kommer att hoppa igen? Vi har ju inga fysiska skador, kan gå, skratta, leva… göra allt som vi gjorde innan. Förutom att hoppa.

Vi längtar ju. Vi ser på filmer, par på tunnelbanan, fåglar som flyger två och två och vi tänker att jag vill också känna sådär. Vi vänder oss om i sängen och om vi blundar tillräckligt hårt kan vi nästan låtsas att vi vänder oss mot den andra varma kroppen. Vi kanske till och med viskar till tapeten att jag älskar dig. Och vi minns de gånger vi hoppade, de gånger vi vågade slänga oss mot det okända.

Så vaknar vi på morgonen och tillsammans med morgonmackan hyvlar vi bort kvällens svagheter. Tänker att HUR, hur ska man vara säker på att fallskärmen kommer fällas ut? Bränner tungan på kaffet och bestämmer att ondare än så får det bara inte göra.

Flygrädsla, kanske är ordet. Vi letar efter någon som kan bota vår fobi, i tusen rus får vi kanske för oss att vi hittar dem. Så vaknar vi på morgonen och tillsammans med flingorna krossar vi inte bara ångest utan även alla dumma föreställningar. Bestämmer att längre tid än tevattnet får det bara inte ta.

Så ibland händer miraklet. Vi träffar någon som lockar oss mot flygplanet. Kryper så sakta mot plåtburken, som en hägring, och fallskärmsentusiasten vaknar igen. Darrar, som asplöv i starka vindar och hjärtat dunkar så snabbt mot bröstet. Fastän synen är suddig, drömmer vi redan om att hoppa. Tillsammans.

Och ändå. Sitter vi, alltför snart, ensamma vid frukosten igen. Dricker sista juicen direkt ur paketet och det ekar lika ensamt som sängen vi steg upp ur. Bygger sköldar av Arla och bestämmer att om någon någonsin kan återvinna våra tetrahjärtan så kanske vi vågar att hoppa igen.

Grejen är bara den. Att det är alltför få som återvinner. Som bryr sig. Så lätt är det, att skylla på andra. Jag är inte sjuk, jag äter bara frukost. Och fallskärmsentusiaster vill jag bara se på TV.




(åh vad mycket och långt det har blivit på senaste. se det som en kompensation för julhelgens tvivelaktiga uppdatering.. typ)


det tog slut för längesen men du är överallt

värsta lilla ångestattacken såhär på eftermiddagen. Melissa Horn kan nu läggas till raden av svenska musiker som sjunger ut känslor man egentligen vägrar ha


2010

två tusen... tio. sommar... tio. noll tio? jag undrar om det kändes lika konstigt när nittonhundra-någonting blev nittonhundratio-någonting.

2009 års favoritinlägg enligt mig själv (augusti-december)

7. Och tvättmaskinen surrar (Augusti)
I augusti tog lovet slut. Och jag fick lite ångest sådär, för skola igen innebar tvångsumgänge med folk som jag inte visste om jag skulle orka med. Dessutom var jag stressad över andra känslor och saker som var på gång. Men det gick bra. Ett annat inlägg från den här månaden som jag tycker om, är förresten (det är faktiskt en slump att jag publicerar det den fjärde). Så att ni vet.

8. Söndagsromantik (September)
Jag skrev hemskans mycket i september. Därför blir det några fler favoritinlägg därifrån. I september var jag som allra mest romantiserande, tror jag. Upptäckte två nya favoritböcker bland annat och de är nog till stor del ansvariga för att jag skrev så mycket.

 en av älsklingarna. den andra heter Marjorie Morningstar

9. För ovärt för rubrik (September)
Hittade ny favoritmusik också. När detta inlägg skrevs hade jag gråtit, skrattat och haft youtube-panik på simon norrsveden i x antal timmar. Hela jag darrade för att en artist aldrig hade brunnit så mycket i mitt hjärta förut.

10. Fjärilsdödaren (September)
Som sagt, jag skrev mycket. Och funderade mycket. Och jag hade en cynisk period.

13. Betelkyrkan (Oktober)
Skrev otroligt mycket mer - och bättre - i oktober men det här berättar kanske mest. Jag lyssnade väldigt mycket på simon norrsveden, typ konstant faktiskt. Och en dag bestämde vi oss - jag klara emma - för att vi skulle se honom. Och det blev väldigt omtumlande, men väldigt fint. Det hände väldigt mycket annat i oktober faktiskt och simons musik var med hela tiden.


14. Om kärlek (November) 
Jag tänkte väldigt mycket på kärleken i november. Dels för att alla DE DÄR dagarna började närma sig, nostalgin kröp tätt inpå mig och ville bo i mitt hjärta. Dels för att vi såg simon i borlänge. Dels för att mina vänner började växa fast i mitt hjärta på riktigt.

15. SV: Kärlek (November)
Som sagt. det där med kärleken upptog stor del av min tid. För det mesta kände jag såhär

16. And hush now, I'm about to break the law... (December)
Jag var otroligt stressad i december. Drömde mycket, sov alltså dåligt, kunde inte slappna av, kunde inte bearbeta mina egna känslor. Allt var liksom ett brus, som en dåligt inställd radio. Men en kväll, efter att ha fått prata av mig litegrann med mina älskade flickor, så gick det plötsligt att andas igen. Och det kändes jävligt skönt. Efter det blev allting bara julmys och vackra vänner och kramar och sådär.

Och det var det hela. PUSS!


2009 års favoritinlägg enligt mig själv (mars-juli)

Jag dricker två tusen tio års första kopp blackcurrant-te med knäckemacka. Melissa Horn i bakgrunden. Inser hur många kvällar jag två tusen nio spenderade på exakt det här sättet. Tänker på hur mycket tid jag verkligen lagt ner på den här bloggen. Format den med mina ord, gjort den till nån slags axel att luta mot, någon att viska förgråtna ord i örat på när allt känns hemskt. Gjort den till en bästa vän, att dansa med när jag är lycklig, någon att hålla om när allt bara känns bra. Och därför ger jag er nu - 2009 års favoritinlägg. (fastän jag började så sent som i mars) Klicka på rubriken för att komma till inlägget.

1. Time Isn't Healing (Mars)
Det här är det första korta-texter-inlägget jag skrev. Anade aldrig hur många det skulle bli efteråt. En annan sak som jag tycker om med det här inlägget är att det i princip beskriver anledningen till att jag startade adjektiv från första början. Jag behövde berätta av mig, helt enkelt.

2. Är det inte vackert (April)
Jag blir bara så himlans jäkla jätteglad av det här inlägget. För att det beskriver allt på en gång!

 (på maffia-vis.)

3. I will always be your soldier (Maj)
Maj var nog en av de mest känslomässiga månaderna i mitt liv. Jag var lycklig, jag var olycklig, jag saknade, jag hatade... det här inlägget speglar dels den lyckliga delen och berättar dels med tusen ord om en av de helger som gjorde att jag överlevde.

4. Pieces (Maj)
Här har vi då den andra sidan av maj.

och här har vi ett maj-soundtrack:


5. Hela juni men om man måste välja: Överdrifter
Av någon anledningen skrev jag mycket i juni. Överdrifter är nog kanske en av de bättre texterna jag vet, mest för att jag minns den där kvällen som om det var igår. Pojken i fråga har etsat sig fast i mitt huvud. I allmänhet hade allting börjat reda ut sig så att jag mådde bra - hade nog att göra med ingen skola.

6. Att kyssas (Juni)
Fin dikt om väldigt starka känslor som jag upplevde i just juli.
 
Utseendemässigt var juli månaden som jag klippte lugg


RSS 2.0