looking from a window above (it's like a story of love) can you hear me?

och ännu sjukare är att jag saknar dig saknar dig s a k n a r d i g fastän det inte finns någonting alls att sakna,


kliché

Läste om oliwias o.c-avsnitt. (för det var det!) kom på hur mycket jag älskar sådana där. klyschor.


jag satt i hans knä och vi skrattade och plötsligt insåg jag att någonting var helt annorlunda mot vad jag trodde att det skulle vara. kittlade liksom i mina läppar och hans ögon var kanske en decimeter från mina bara.
- det finns två anledningar till att jag inte kysser dig nu (han visste mycket väl vilka)
och förtrollningen bröts men fem sekunder senare var den där igen
- vilka var anledningarna sa du?
- jag har glömt dem
och sen kysste han mig

Na Amureohji Anheun Cheog Haruga Jinaganeyo

det är lite sjukt men jag kan verkligen inte sluta


bildbomb VARNING för massor av gamla bilder. (snodd av oskar)

ganska självutlämnande det här. klicka på bilderna för att se dem i stort format.

A picture of you in your room


A picture of you very drunk.
 

A picture of you in one of your favourite outfits.


A picture of you making a goofy face at the camera.


A picture you miiiiiight have edited to make yourself more attractive.


A picture of a night you regret.
 

A picture of you truly being yourself.
 

The most recent picture of you.


 A picture of you being ridiculous.
 

A picture of a time in your life that’s over, but you wish it wasn’t.


A picture of a time in your life that’s over, and you couldn’t be more thankful that it is.


A picture of you when you were anything but happy.


A picture of you when you were a different person than you are now.

 
A picture of you with someone you love.


A picture of how you'd like the world to see you


A picture that describes how you’d like to spend every day.


A picture of a time when everything was changing.


A picture that makes your heart hurt.


A picture that makes your heart smile.


A picture of one of the best nights of your life.

kent

har suttit genomsvettig på tunnelbanan hem två dagar i rad nu. med söndertrampade tår typ. och det är sjukt men så stillsamt lycklig som när vi lutade oss mot scenen med utsträckta armar och skrek att du och jag ska aldrig dö. så lycklig. trodde jag verkligen inte att jag skulle bli


tack förresten för hörluren jag fick låna i liljeholmen. du är så fin.


Just exakt nu

har panik pga en skoluppgift som bara inte går!!

och alla vet vi är upp de är ner

Det spelar ingen roll hur många gånger du säger det.
Varje gång du tittade bort, varje kram du flydde från, varje ord du lämnat hängande i luften. Inget av det spelar roll när telefonen vibrerar mot bordet och klockan är kvart över tre och hon kisar mot displayen och det är ditt namn som står. Och när du andas i hennes öra en timme senare och hon måste höja rösten så förstör det ingenting, det binder er snarare samman.

Och du kanske inte tror på mig när jag säger det,
Men sanningen är att innan hon släckte lampan fick hon tvinga bort impulsen att själv lyfta luren. Så när du trodde att du störde så var det sant när hon sa nej för hade du inte ringt hade hon i alla fall drömt om det.

Hon vet att du inte menar någonting särskilt med det,
Men hoppet är det sista som lämnar människan och därför spelar det ingen roll hur många gånger du nekar dina känslor för ju mjukare din röst är när du säger att du tyckte det var trevligt desto mer kan hon tro att du ljuger och finns det minsta aning av bevis, så kommer hoppet att tro på det. Man väljer sin egen sanning och hon har valt dig.

Och därför spelar det inte heller någon roll hur lång tid som har gått,
Du kommer alltid vara textrader i hennes hjärta och varje gång hon vänder sig om på väg ut ur aulan och ser din rygg framför pianot och hör dina toner så kommer det att gå sönder någonting i henne. Och varje gång du ringer kommer hennes hjärta slå ett extra slag och varje gång du kysser någon annan kommer hon undra ifall det var lika bra som när du kysste henne.

Det behöver inte betyda att hon är kär,
Det kanske är så enkelt som att hon var det en gång för längesedan och att du blev ett ärr i hennes hjärta. Så att det måste göra lite ont när hon snubblar över det utan att hon kan hjälpa det själv. Och i så fall spelar det ingen roll hur många extra andetag hon tar under dina läppar för det är inte alls det som var då. Men det är lätt att tro det och hon har ju alltid varit ganska lättlurad.


such a fool

och jag skulle kunna hata dig för vad du gör med mig och för jag vet vad det kommer att kosta mig i långa loppet men istället lutar jag huvudet bakåt, vi är två om det här, och vi vet ju ändå båda två att det är dig jag ringer och du svarar varje gång så de där andetagen spelar inte så stor roll i alla fall och kanske kan någon annan få betala

in my mind

(fast det kommer sluta med att jag överanalyserar allt och blir deppig igen ändå)

volvo

Så. Jag var frånvarande i några dagar. Har gått från att ha ett riktigt liv som inkluderar bloggning till att ha ett liv framför youtube och strunta i allting annat. Sydkoreansk hiphop-pop, känns verkligen som en bra grej att vara obsessed av.

Dessutom är det faktiskt såhär att för er som har känt att den här bloggen har blivit lite ledsen på senaste tiden så kan jag lugna er med att från och med i helgen finns det förhoppningar om ljusare tider! Jag rullar sakta men framåt i alla fall gjorde jag det mitt i natten igår. Så vi struntar i snökaos idag och njuter av att inuti oss är det inte kaos längre.

oh oh oh

Får typ ångest av att inte blogga på länge. Att inte veta vad jag ska skriva. fastän ni kanske bara är ungefär femton stycken som läser så känns det jobbigt. Konstigt.

Finns egentligen jättemycket att berätta men bara oväsentligheter och sånt. Fast jag kan ju nämna att en alldeles särskilt fin vän till mig fyller år imorgon (inte för att han läser det här). Han är bäst för att han kan krama om en så att man tror att man drunknar i värme. Sånt är fint.

en annan fin sak är de här hjärtsockerkaksbitarna som min syster fixade till alla hjärtans dag.

så känns det just nu

ensam vinter kanske inte är så jävla illa ändå


big bang no doubt we can turn it up fo sho!

Ni vet när det blir lite för mycket av de fina texterna och gitarrtonerna? När man bara blir ledsen fastän man egentligen vill vara glad. Då måste man ju liksom lyssna på någonting som är helt annorlunda allt annat. En vän till mig har infekterat sin omgivning med sydkoreansk fashion-pop som jag inte har varit jättestort fan av. Men så fick jag ett sånt där måste-lyssna-på-vad-som-helst-annat-ryck och nu är det här min favoritlåt:

1.51 - 2.26 Kan nästan hela utantill + han i rött är typ det snyggaste jag vet!
Och förlåt att det är ful portugisisk text men den andra filmen gick inte att bädda in.

men jag lyssnade på elever imorse så jag vet faktiskt inte om det är sant

Och visst är det tusen kilo för personligt; men kanske kan jag skriva en rad eller två om att lägga händerna mot ryggen och känna varenda liten muskel röra sig där under huden. Så varm och så mjuk är den, att naglarna inte verkar riva utan snarare smälta ihop till ingenting.

Och jag hittade ett litet födelsemärke ovanför höftbenet. Ville så gärna lägga läpparna mot det, kanske bara en sekund för att han skulle veta att jag hade sett det, men vi sysslar inte med sådant så de fick landa på nyckelbenet istället, halsen, munnen. Och hans tungspets mot min tills jag blev tvungen att andas för att pulsen skenade iväg. Dudunk-dudunk (det är inte hjärtat det är blodet).

Och kanske kändes det två sekunder som förra året när han höll mig så hårt mot sig i februarikylan, rökte snabba bloss över min axel och mitt öra var mot bröstkorgen så att jag hörde dudunk-dudunk men det finns en skillnad som är att år tvåtusennio var det muskeln som var det viktiga och tvåtusentio är muskeln bara blodets slav.

Och så får jag väl erkänna att det är mysigt att vakna av tyngden av en arm, känna blodet rinna genom kroppen i samma takt. Dudunk-dudunk rinner det, från mig till dig och tvärtom och så förenas det i fötterna som trasslat in sig i varandra. Och på flera sekunder kan man inte tänka sen vrider man sig om i värmen säger hej.


--

Känns så bra att det bara är sena nätter och morgonen efter som kan blöda på det där sättet. Det är där som skillnaden finns och det som gör att jag bara känner mig TILLFREDSSTÄLLD. Lugn (Jag visste att jag behövde det, är det kanske dags att släppa taget definitivt nu, har vi kanske tömt varandra på blod?).


alla hjärtans dag


intimt

Har så mycket att säga ikväll egentligen.
Men det sitter fast idag, orden alltså, det är som om jag plötsligt blir medveten om att de ord jag skriver nu, har någon annan redan använt och så mycket bättre att de till och med tryckts in their thousands på pappersark.


onda cirklar

en gång skrev jag såhär om honom
-

Jag såg precis på en romantisk film med Julia Roberts
och jag kommer inte ihåg vad den handlade om men den bröt sönder något i mig
för den fick mig att tänka på dig, och då vet du ju hur det slutar
Ensam i soffan med en bild i huvudet, en dröm
En saknad efter ett ögonblick jag aldrig ens upplevt
Hundratals scenarion som blixtrar förbi mina ögon och rinner ut via mina tårkanaler
Ett jag i tusen maktlösa bitar på golvet, darrande, skrikande

och du vet att det kommer bli du som måste plocka upp och plocka ihop mig igen

Men bakom alla mina drömmar av glas och alla enorma luftslott
så är jag rädd för vad som verkligen händer ifall de blir doftande, varm verklighet
för du påverkar ju mig så mycket redan, tänk dig då på riktigt
Efter tre långa år av ändlösa dagar och sömnlösa nätter
Massor av dyra timmar från hemtelefon till mobiltelefon
Miljoner ord som vi har sagt och miljoner som vi borde ha sagt när vi ändå hade chansen
Tusentals chanser vi försummat, det måste vara värt det

för utan dig är jag bara tusen darrande bitar som ingen kan plocka upp och ihop igen

-
det känns rätt långt borta nu. om man säger så.


aderton

alltså idag har jag fyllt arton! och inte kunnat bestämma mig för ifall jag vill att det ska vara en grej eller inte. hur som helst. så var det fint och jag har inte så mycket viktigt att säga om min nutid för tillfället för det händer inte ett jäkla skit. bara plugg plugg och ångest och mera plugg och tänka tillbaka på allting som var, när man hade ett liv. men det är lite sol ute i alla fall (så kan man andas en sekund kanske)



(förresten så ville jag säga en sak till dig och du vet vem du är om du läser det här: att alla kommer alltid att tro att de förstår. vi känner oss alla träffade ibland av ord som kanske inte ens var menade för oss. det är nog nåt mänskligt. men det är såhär att om man verkligen vill berätta sin historia. så. ska. man. för trots allt är texter ju bara en kanske pytteliten känsla som man tar och blåser upp den tjugo gånger i storlek. det viktigaste är väl att man vet själv hur det egentligen ligger till. och om man kanske inte riktigt själv vet... hur ska någon annan då kunna veta?)

för varje dag som går

och fastän du kanske har räknat varje dag. trehundrafemtiofyra stycken kanske. så är det så någonstans att han bara räknade ungefär hundra och det är där som problemet ligger för fastän ni kanske är olika bitar nu så delade ni någonting och det går nog inte att räkna så olikt egentligen.

ändå kanske han räknar in någonting helt annat nu, medans du närmar dig det stora talet trois-cent soixante cinq
kanske är det meningen att ni båda ska räkna, kanske ligger han i sängen just ikväll och undrar ifall du också vet. att idag. fast för 365 dagar sen. så var era sista dagar redan räknade.

kanske räknar han antalet orgasmer hon fick under hans beröring


the fox the crow and the cookie

har firat lite födelsedag i helgen därför dåligt uppdaterat. imorgon blir jag stora stygga arton år! det känns väldigt konstigt.

att förlora

så gråter jag för kanske tusende gången
det fanns visst bitar kvar
knastrande rester av dig
(av allt som hände)
och så tänker jag: att förlora
är lite som att bli släpad längs en grusväg
det gör så ont
när man är mitt i det
och det tar lång lång tid
för såren sen att läka
och till och med när de har gjort det;
så finns det stenar kvar


though i'm just me

försöker städa mitt rum men det går inte så bra. för typ fyra timmar sedan råkade jag häva i mig två koppar svart kaffe. är fortfarande helt spattig. simon norrsveden ny låt på blogg. (LIKE!)

slumpteorier

För att jag drömde om dig igen, häromdagen.

Uppenbarligen finns du alltid kvar där någonstans, och jag undrar vad fan som är MENINGEN MED DET HELA. Det blir ju liksom aldrig någonting mer än den där spänningen mellan oss, som blåser på hoppet så att det flammar upp.

För när jag drömmer om dig, så är det aldrig om kärlek, det är oftast mycket råare och du dyker bara upp. I verkligheten är det likadant. En dag är det bara Hej Ska Vi Ses? Och något dygn senare sitter vi där och jag känner det precis som jag gjorde för vad som verkar som en evighet sedan.

Och jag ska berätta, för er som inte vet, om en pojke och en flicka som bestämde inga känslor. Som aldrig kysste varann om det inte ledde vidare, som aldrig nånsin var ömsinta. Kanske var det när han kramade om henne efter den sorgliga filmen (är du okej?) som hennes hjärta sparkades igång. Hon blev fast i ett dilemma, för det gjorde ont att inte få kyssa honom och låta läpparna berätta allt, men en halv relation verkade ändå bättre än inget och hon ville inte förstöra. Hon höll hellre tyst än riskerade att förlora hans varma hud mot hennes.

Men sen blev våren sommaravslutning och en av alla ljusa nätter hände det sig att de dränkte händelseförloppet i stark sprit. Vinglade hemåt och för att göra en lång historia kort så sa han till henne att Jag vill sova med dig, vakna med dig, hålla om dig. Och till slut kysstes de på det där förbjudna sättet.

Och jag ska berätta för er, om en pojke som dagen efter hade glömt varenda ord och en flicka som satt i sängen med tomt hjärta och inte vågade påminna. Vidare kan jag berätta om ett sms hon fick en vecka senare av den enda vän som verkligen visste om. ”förlåt… men jag låg med honom”. Tusen tårar så att hon inte kunde andas på en halv dag.

Hon har berättat för honom nu. Sagt att ”Du vet i somras. Jag var nog kär.” Fått svaret ”Varför sa du ingenting?” Påmint ”Vi sa ju inga känslor. Så vad spelar det för roll?” Tystnad sedan ”Svårt att säga nu”

Och hon vill slita honom i bitar för att han gör sådär. Kommer tillbaka en sekund och försvinner igen.

Så sitter jag här och undrar om det finns någon ledtråd i högen av minnen som jag missat? Finns det ett tvivel i dig också, att vi kanske borde försökt, skulle du nånsin lämna henne för mig? Eller är allting bara slumpen och om det är det, varför drömmer jag så ofta?


 


RSS 2.0