Dag 02 - Min första kärlek

Det är lite luddigt egentligen, och hänger kanske på definitioner men om kärlek kan sträcka sig genom cyberspace så är det där vi hittar min första. Jag var tolv år och hängde på Hogwarts.nu (saknad!) och helt plötsligt sprang jag på hans profil och eftersom han var snygg på profilbilden så skrev jag till honom, typ. Och så enkelt startade jag vad som var (och kanske fortfarande är) den mest komplicerade kärleksrelationen i mitt liv.

Han bodde i skåne och var söt och jag minns inte ens vad vi pratade om i början. Men jag minns att han fick mig att skaffa msn messenger och webbkamera och mikrofon och allting och vi var gulliga små barn. Efter typ några månader ville vi ses men det ville inte omständigheterna och sen flyttade jag till Stockholm. Och under en period när jag gick i sjuan så minns jag att jag tänkte: "Om han säger att vi kommer ses om jag hoppar ut genom fönstret så kommer jag göra det". Hans ögon var så himla blå i webbkameran och jag slutade aldrig le, om han också log. Det är svårt att beskriva hur intensivt jag upplevde allting och hur KÄR jag faktiskt var. 

Slutet av sjuan - början av åttan blev lättare. Jag var störtkär ibland och lagom likgiltig ibland och vi hade perioder där vi inte pratade alls och sen kunde vi prata fyra timmar i sträck på telefon mitt i natten. Alltid mitt i natten. Och han skaffade flickvän och långt senare skaffade jag pojkvän men av någon anledning spelade det aldrig roll när vi pratade med varandra. Som att vi stod över sådant, amor omnia vincit (tänkte jag inte men hade lika väl kunnat göra).

Men aldrig under sex år träffades vi. Feghet och svartsjuka flickvänner var ivägen, men precis nu i augusti så var han här hos mig. Kanske det mest bisarra jag varit med om, men det härligaste också. Och nu är vi tillbaka i period-relationen men det stör mig inte. Jag är inte galet kär, om man säger så, men det kan slå till närsomhelst för så fort jag hör hans röst mot örat så smälter hela jag till den tolvåriga Laura och jag blir alldeles fnittrig. Vi får se vad som händer.
Sex jävla år. Jag vågar nästan fortfarande säga att jag älskar honom.


Kommentarer
Postat av: Låjs

laura jag blir nästan lite gråtig, du är så fin och bra <3

2010-12-05 @ 16:11:43
Postat av: Sarah

du skriver så fint laurabajs. <3



och alltså, jag blir lite nostagisk när jag tänker på honom, jag har nog aldrig pratat med honom men han påminner mig så mycket om att vara 12 år liten.

sex år är väldigt mycket, det känns inte så länge ibland.

2010-12-05 @ 18:42:25
URL: http://sarismarsipanis.blogg.se/
Postat av: alexandra

åh, fint, laura.

jag hängde också på hogwarts.nu, förresten. det var inte igår, det. :)

2010-12-05 @ 23:19:12
URL: http://rainbowtrout.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0