please don't fade away

Ramlar runt i något slags liv med rutiner igen. Är så trött trött trött men har en ny fin säng att sova i i alla fall (fast 30 cm bredare saknar dig). Allt är mellanting nu, jag befinner mig i ett stadium av väntan och det gör mig låg. Väntar på att sommaren ska slå över till höst på riktigt istället för att vara sommar ena och höst andra. Väntar på att alla tidtabeller ska ändras så att jag kan ta tag i det jag behöver. Väntar på att bli överöst av skolarbete för det är likadant varje år och nu kan jag ändå inte göra något. Väntar på lite spänning och brutna mönster.

Och medans jag väntar isolerar jag mina trumhinnor som jag alltid gör:
 

Can you feel me now, take a deep breath and let me explain
All the pain that's been wrecking my brain, getting so close to going insane
And see you standing there, the feeling's never gonna be the same
Seems like we missed the whole damn train
Blame is all we have for us

And I can't let it get in the way
Even if the love is a costly price to pay
Looking back on life love was a game of cliche
Gotta move away
Sacrifice my heart, and let you breathe again

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0