mot-huds

Mot-huds.
Det finns inget bättre sätt att beskriva det, hans fingertoppar i min nacke, handflatorna mot mina kinder. Vet inte varför av alla ögonblick det var det som etsade sig fast i minnet: men blundar jag bara så är det nästan så att jag känner läpparna mot mina.


När jag var tretton år skrev jag att:
 
Jag hade väntat
Längtat
Och plötsligt
Så var du
Bara där

Helt oskyldigt dagdrömde mitt trettonåriga jag om att träffas och att kramas och att lyssna på hjärtslagen - jag blev fjorton, femton, sexton, sjutton och i perioder levde de där drömmarna upp på nytt. Så många år, så många mil och så mycket tid (mätt i dyra minuter från hemtelefon till mobiltelefon), när vi äntligen sågs borde jag varit nervös men det var antagligen alldeles för overkligt.

En liten rest av min trettonåriga själ förvånades nog över hur enkelt det hela visade sig vara, och hur fort det visade sig gå, men så mycket tid är så många erfarenheter och fem år äldre bestämde jag mig för att det inte spelar någon roll. Så fick jag hjärtslag och andetag och björn borg 109 över hela tröjan.

109 sitter kvar och varje gång jag känner den doften, nuddar mina tankar vid hans läppar som nuddade mina och jag tänker på bambiögon och händer och mot-huds.
 


Kommentarer
Postat av: Sarah

rätt fint ändå liksom!

2010-08-22 @ 14:13:54
URL: http://sarismarsipanis.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0