17 år

det var ljust när jag gick hem halv tio. och det slog mig att snart är sommaren här! och det gillar vi, för sommaren kommer innebära skönt folk i skärgården, värme i grekland och allmän glädje. den är inte riktigt här än, dock, men det gör inte så mycket för nästan-sommardagar och pojkar och värme och pussar är minst lika fint :*

och n jag vet inte om du läser dethär men du är så hemskt söt hela tiden! så att du vet det.

förresten spenderar jag långhelgen i nyköping med nothing but cheer on my mind. håll tummarna för mig på söndag, då står jag med mina apor på mattan och upplever! jag vet att ni vet hur mycket jag älskar det men det tål att upprepas: cheerleading kan vara den mest fantastiska sporten.


tidvis (lars winnerbäck)

tid har förlöpt dagar har gått månen har vandrat sin väg genom vitt och svart och grått jag har saknat ditt skratt jag har saknat ditt hår jag har saknat att ringa ibland och berätta om hur det går det har tidvis gått bra tidvis har skakandet lagt sig ibland har jag vaknat på morgon och gjort det jag ska men jag har saknat din hand har saknat din röst ensamma dar har jag saknat ditt huvud mot mitt bröst somliga dar tar jag in vad jag hör det går kvällar ibland när jag inte ens undrar vad du gör det är ibland som förut ibland har jag känt att jag duger jag har hämtat och samlat ihop nog med kraft att gå ut jag ser dig fortsätta nu med varsamma kliv jag ser dina drömmar sakta lossna från mitt liv jag har saknat en vän jag har varit på krogar och barer det har hänt att jag ljugit och sagt att jag måste gå hem jag har saknat din röst nu har du en ny ännu okända nätter ruvar i väntan på att gry

Puckel

och får jag vara här

bli det här

leva mitt liv med åtta kameler (gula)

allt jag har kvar

tills mossan äter mig

allt är löst nu

värde löst hopp löst




(en av några dikter jag skrev under en timme i solen. när jag kände det som att allt hade gått sönder och jag visste att det var jag själv som hade gjort det.)


pieces

all konversationshistorik är borta, alla sms (de jag sparat särksilt försvann i en panikattack) och bilderna känns bara som bilder. det känns som en dröm nu. saknar jag det? ja. och nej.


idon'tmindifyoukissmeonemoretime

22.43 och jag är lycklig. det känns lite läskigt att skriva det, nästan. som om det kommer försvinna bara för att jag säger det...som en förbannelse. Men men, jag tror att jag tar risken.

för hur fint är det inte att det har blivit grönt? och ibland (jag diskuterade det här med nike idag sneast!) så kommer det en liten pust av något som man minns. och sånt får det att bubbla i kroppen. och som om det inte var nog så finns det plötsligt en hel massa saker att längta till (närmast: sm med apor) och engagera sig i. och man slutar aldrig upptäcka, har jag upptäckt!

det är så himla skönt, när man känner som jag gör nu. det kryper i hela mig och jag vill egentligen inte sitta still, men en kopp te och myspys-säng gör mig ändå lugn. och jag känner lite för att skratta högt. leka björnen sover i skolkorridoren är en bra grej för attfå utlopp för all lyckan. annars skulle jag nog spricka.

det är nog bra att vara ledsen ibland. för man blir så himla glad sen när man inser att man inte är ledsen längre!
Soundtrack till mina känslor just nu: Marit Bergman - Let's Just Fall In Love och Miss Li - Upside Down.

i will always be your soldier


det här är både den fulaste och mest lyckliga bild jag vet just nu

Väl

Jag läste ett inlägg av Michaela Forni. Hon skrev om allt det första och hon skrev att det föreviga är finare, lite ungefär att det första är överskattat. Och jag är en hoplös romantiker jag VET men oj vad jag älskar allt det första.

Jag minns en första kyss som om det var igår. Det tog sex timmar att våga. Rus och nikotinkickar hann gå över, alla hann gå hem eller somna, vi hann diskutera en frågebok i källaren. Sex timmar med fjärilar i magen och en enda fråga dunkande i öronen - vågar jag?

Och jag minns att vi låg ihopslingrade och jag reste mig lite och vi sa något. Ditt ansikte var snett till höger. "Väl" blev sista ordet som övergick i fnissning och jag tittade lite snett neråt och mina läppar var en halv centimeter från dina och min bröstkorg ville spränga mig av glädje och det var första gången. Första gången som bara är just en.

Och det nästa jag minns är att vi var ett virrvarr av händer och läppar och andetag. Det var försiktigt och fint och det är det som kännetecknar det första. Man minns allting innan och man minns allting efter, men just den exakta stunden när man gör det, det minns man inte.

Din tröja var randig i alla fall, och jag hade ett linne som var rutigt. Dina händer var mjuka och jag mindes dina armar runt mig i flera timmar efteråt. Jag tänkte döpa dikten till fantomsmärtor för det var så det kändes.


Ögon

Jag har alltid trott att det var blå ögon

men idag känns bruna så rätt

och de smälter mig så lätt


De har avgett tusen löften om ikväll

om vad jag kanske kan få

hur långt vi kanske kan gå


De har trollbundit mig i tusen minuter

smulat sönder det som var

bara känslor som är kvar


Jag har alltid trott att det var blå ögon

men två par bruna är nog rätt

för de förtrollar mig så lätt


(jo men jag är nöjd fan.)

om fem minuter ska jag vara färdig

rubrik är så snyggt.


RSS 2.0