nike


Din nalle

Din nalle minns allt

Det ser man

Det tappade ögat

Minns dina raseriutbrott

Den toviga pälsen

Minns dina chokladkladdiga barnhänder

Det kala huvudet

Minns din lena kind

Den blekta tröjan

Minns dina salta tårar

Men du

Minns inte din nalle


----
gammal gammal sak, från sjuan faktiskt, som jag hittade när jag komponerade ihop en mini-diktsamling till Gustav. Var inte så himla nöjd med den när jag skrev den... men nu ser jag den i ett nytt ljus, typ? haha.


man must dance

ibland är man så ledsen; och ibland är man så jäkla glad! vet inte vad som hände men på något sätt känns det som att våren har krupit in i mig och börjat gro. och det känns så himla fint. hoppas bara att vädret imorgon motsvarar humöret. har faktiskt inte känt mig såhär lycklig, utan anledning, på jättelänge!

fast om man tänker på det så är det kanske inte utan anledning. kanske är det för att jag lite insåg idag att vänner är bland det finaste man kan ha och att de alltid alltid gör en glad, oavsett hur långt ifrån de bor eller hur självklara de är i ens närhet. kanske är det ni som är min vår - ni som kommer få mig att slå ut igen med nya knoppar (vilken härligt kliché metafor va?). det blir ni som kommer värma mitt hjärta, ni som blir min sol.

nu ska jag fakiskt gå och lägga mig. bättre sent än aldrig!


time isnt healing

just nu står tiden sådär stilla som den inte borde göra. jag befinner mig liksom i ett sånt tillstånd där timmarna bara kan gå och gå utan att jag märker av det alls. det jobbiga med såna tillfällen är att man hinner tänka så mycket; för mycket.

känslorna kommer vara där och styra mig igen - jag lovade ju att inte falla för det! lovade att vara stark - och det kommer sticka sådär i ögonen som det bara gör en lördagkväll framför datorn. jag kommer sakna honom och jag kanske till och med kommer gråta en skvätt åt att det inte kommer bli som förut, att det är så kört.

och timmarna kommer flyta på.

det sköna med det här är att imorgon - när jag vaknar till en ny dag, med alldeles för lite sömn i kroppen, så kommer jag läsa den här texten och tänka "vad löjligt." känslorna kommer vara någon annanstans, de kommer inte kunna nå mig, jag kommer vara så stark som jag önskar att jag är just nu. jag kommer veta att det finns fler möjligheter, han är inte den enda, och han är inte rätt för mig.

men just nu är imorgon inget annat än imorgon och jag är alldeles ensam och ingen kan se mig och döma mig, "varför är hon så ledsen? det har gått för lång tid" och då tycker jag nog att jag borde få ha mina känslor. och helt ensam är jag ju inte heller. tom felton sjunger "time isn't healing" för mig och det lär han göra hela natten.  


Stumheten

du,

det var något jag ville säga men jag glömde det

det var något jag ville göra men jag är rädd

för att vara mer

för att vara för mycket

det var något jag ville fråga men jag ångrade mig

det var något jag ville veta men istället var jag tyst som

du

en blå vas

firar med en dikt bara för att. Den absolut nyaste i min samling till och med ;)


en blå vas


jag vill andas igen nu

orkar inte ha ont

men dina ögon är glas

vassa jävla glasbitar i min hals

varje gång du ser på mig


och det säger ju sig självt

att det svider rätt rejält


Why so serious?

Ja, det är kanske frågan.

Välkommen till min "sidoblogg", beviset på att även solen har sina fläckar. Här skriver jag inget direkt om hur många pallar jag snubblat över. Här hamnar den sidan av mig som lyssnar på sorgliga låtar, tänker och skriver dikter. Dikterna blir troligtvis den största delen och det blir en blanding av gammalt och nytt... så för er som känner mig/har min bilddagbok så kan det bli en upprepning ibland ;)

Det var nog det tror jag. Eller just det, ifall ni skulle gilla något och vilja använda det i något syfte... snälla säg att det var jag som skrev det först! Vet inte hur man copyrightar text haha ;)

/ Laura

RSS 2.0