och jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig

Jag orkar egentligen inte säga så mycket om julen. Det är tråkigt. Men rummet börjar i alla fall ta ordentlig form nu, appropå ingenting sådär.

Vad jag däremot vill säga är, att jag verkligen älskar kvällar som till exempel ikväll. Pepparpeppar kanske -men vi har flyt nu. Det känns fint att bara kunna vara sig själv och veta att fastän man ligger över en pall och väcker halva huset så tycker de om en, och man kanske trodde att man var lite arg på den ena eller den andra men... nej. det går inte helt enkelt för att det är så bra.

och jag längtar - för första gången - efter sommaren. Ljusa långa sommarnätter, gärna på min balkong med just de människorna. håller mina tummar och tår och så där.

melissa horn hotar förresten att bli min nya drog. (men aldrig sådär som simon såklart. aldrig)

hur ska det gå?

Ja vi kanske ljög fast vi sa att det var sant vi var aldrig kära i varann det kändes bara likadant

en skör prinsessa svår att laga

en fin sak: att jag precis fick värsta rysningarna när jag hörde simon norrsvedens "Hon säger det är lugnt" fastän jag hört den tusen gånger.

--

Igår firade jag tidig jul med mamma (vi ska med papi till borås på riktiga julafton) och jag fick en himlans massa trevligt. Bland annat Quidditch Through The Ages, som jag läste på kvällen och låg i min säng och låtsades att jag var en Hogwartselev som låg i sovsalen och läste. det var också fint.

--

tittade i iTunes igår förresten. min mest spelade låt kent - elever. 95 spelningar (det är jättelite ju!) tätt följd av mando diao - how we walk och lykke li -tonight. verkar som att jag lyssnade mycket i våras.

om jag hade lite kärlek så var den till dig


idag har jag köpt en fin glasskål åt min faster (som med all säkerhet kommer tycka att den är ful) och så har jag fikat på string med fina kompisen och just nu sitter en annan fin kompis bredvid mig. SE BILD. vi har druckit te och uppdaterat varandra om livet. han är en såndär som man kan krama i all evighet för att parfymen luktar så gott i hans nacke.

och varje dag ska vara eyeliner och röda läppar


att romantisera

Hon sitter på balkongen. Tänder en cigarett med sista tändstickan i asken, tänker på att en gång var jag god, ja men en gång är ju ingen gång det vet jag. Snön ligger så tjock på granar, hustak, bilar och det är så tyst och stilla. Som ett vykort.

Tänker på saker hon tycker är vackra. Spetsunderkläder, hon behöver köpa nya, lårhöga strumpor med ränder på och så klänningar förstås. Mönstrade klänningar med markerad midja, lite lösa nertill så att man måste hålla fast när det blåser vårvindar ute.

Och på rum. Rummet hon gör om hos pappa, den vackra fåtöljen och soffan som kommer bli mysig med virkade rutor och kuddar i. Fina bruna bordet med spetsduk på, och repstege bredvid spegeln. Och hon tänker på att när hon skaffar egen lägenhet, då ska köket vara som en väns nuvarande kök, för det är hemskt trevligt att sitta i det köket. I hennes eget kök ska man få röka hur mycket man vill, om man vill, och i kyl och skåp ska fem sorters dricka finnas tillgänglig: te, kaffe, vin, mjölk och whiskey. Inte för att hon tycker att whiskey är direkt gott, men för Secret History-känslans skull.

Allt det där ska hennes liv vara, med vacker musik till. Gärna gitarr och försiktiga textrader, eller storband och starka ikoner. Då är hon nog redo för vilken smärta eller lycka som helst. Kanske.

Ibland mår man allra bäst av att vara ensam med sina tankar.

ugh

två saker jag är extremt rädd för:
- att bli fattig i mitt vuxna liv så att jag till exempel inte har råd med julklappar till mina barn
- att bli ensam i mitt gamla liv

och så kan jag vara så himla tragisk. insåg precis att jag hatar att se igenom folk, och jag vet att det är en del som läser det här som med all säkerhet har sett igenom mig. har sett massor av tragik som jag inte ens själv vet att jag är. hur orkar ni att se på mig ens?

jag kan bli så äcklad ibland. av att inse. att sticka hål på nån tabubelagd bubbla och riva upp den med sina egna naglar, utan att märka ens. och när man rivit upp den så kan man bara stirra på det äckliga (som med alla olyckor, man vill titta bort men det går inte) och kräkreflexen bara går igång och till slut hoppar man över sidor när man läser i sin dagbok för bara namnet ökar behovet av en gul plasthink. eller något sånt. jag överdriver det nu. men det gör man ju nästan alltid i text


och om vi börjar hosta blod så kommer nangijala älska oss två

101209 22:54 te och knäckebröd jag älskar. simon norrsveden. och TÄNK om världen alltid var så fin som den är när han sjunger

jag älskar snö och tårar

Förresten hörni.

Eller kanske mest Hannah.. ;) Att skicka pappersgrejer eller ens skriva ut dem känns hemskt omständigt och därför ger jag dig (och alla andra som vill såklart) en för tidig julklapp/försenad födelsedagspresent på internet istället!

Jag älskar snö och tårar heter den (samma som spotifylistan jag vet men det lät liksom fint) och är sexton dikter som jag skrivit under året. Ligger i bokstavsordning och inte tidsordning. Har publicerat alla utom typ två men det är förhoppningsvis okej ändå, vissa är lite äldre osv. Klicka här för att se den (går att spara som worddokument om man hellre vill det, tryck på file> download as)

Puss och god jul!

jag känner han som sitter ute i december

En trött-tisdag är faktiskt helt okej när man har håltimme under vilken man hinner dricka te, ha ett hyfsat roligt samtal med latinlärare och sedan höra julpsalm a capella på lektionen medans snön virvlar omkring utanför och sluta fem över två.

och på vägen hem kramade jag årets första snöboll, med bara händer.

kröp upp i soffan med dator, dagens tredje kopp te och vittvittvitt utanför fönstret. paradise hotel (jag är beroende), bloggrundan, facebook och nu är det bara plugget kvar... men jag vill bara mysa ju!! lite sugen blir man ändå, i såna här stunder, på att ha någon som håller ens hand och viskar att "du kan göra det imorgon". någon som får en att virvla som snöflingorna utanför.


mobilkameran är den enda fotograferingsmöjlighet jag har såattnivet

måndagsfest

Idag gick jag upp klockan sju fastän jag började tjugo i tolv. Anledning: se på syster som åkte konståkning. det var jättefint jag blev glad. Och tänk så höll glädjen i sig hela dagen, kanske för att vi hade en lektion bara. Skönt.

Avslutade dagen med en måndagsfest. Jag och emma. Drack te och tittade på gamla pinsamma bilder på mig. Så åt vi lite knäck "det är ju ändå måndagsfest" och till allra sist så blev vi jättesuperglada för det visar sig att vi nog kommer in på debaser på fredag i alla fall! håller tummarna. svimmar nog lite om vi gör det!


i'm still alive but i'm barely breathing

"Varför? Det har gått så lång tid nu att jag inte orkar med mig själv. Hur kan det skära så djupt i hjärtat hur kan jag ha några tårar kvar? Jag saknar dig så att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Jag saknar alla gånger du höll om mig och jag saknar den kyssen på isen. Dina läppar var så kalla mot mina och du var fin och du var faktiskt min. Hade du inte känslor då så spelade du i alla fall väldigt bra.

- Är du kär i mig?
- Ja
Jag minns känslan i mig då och jag minns att jag vände mig om och förstörde den mysiga ställningen vi äntligen hade hittat. Jag saknar ditt sätt att se på mig och din hand på min axel.

Fan fan fan fan ffan fnanfa,nf jag hatar det och jag hatar mig själv för att jag inte glömmer och det gör ju ont förihelvete måste det vara så vackert och så jävla kört? DU FÖRSTÖR MIG SLUTA JAG ORKAR INTE JAG VILL VARA MIG SJÄLV IGEN

Och den andra lindrade smärtan men han är ju också borta nu. Och han betydde inte så mycket mer än att han tvingade bort dig ur mitt huvud. Nu är det som vanligt igen. The first cut is the deepest säger dom men det är inte sant. För någon annan var den första men du gör LIKA JÄVLA ONT.

Eller skjut mig istället?"






(tittade igenom mina dokument i fredags kväll. hittade den här, skapad 2009-04-20 23.56. titeln var "och ibland gör det för ont för att ens läggas ut i en blogg" men jag kände att ikväll går det bra. minns exakt när jag skrev den. det var typ tredje kvällen i rad som jag inte kunde sova för att jag hade så ont. och till slut kände jag bara att jag måste få det ur mig på något sätt och jag skrev det här - grät med all säkerhet - sparade, läste igenom, stängde och tittade aldrig åt det igen. förräns nu då. raw material typ alltså. hehe)


Minusgrader

Väntar på snön
hennes sätt att förklara
minusgrader
Visst är badrumsgolvet kallt
men det funkar inte i längden

Naken mot stugvägg
runt henne, i henne
minusgrader
Pressar snö mot hjärtat
om man ändå vore glaciär

Andas istappar
det gör ont men det går över
Snöboll badkar antarktis
i hjärtat
minusgrader


yrsel typ


reklam i min smak. jul snart. någon som vill ge mig en present? (jag vill inte ha klockor)

fyll min mun med din fyll min tid med någonting

1. franska amerikanska och industriella revolutionen plus upplysningsfilosofi är ungefär vad jag ska ägna ikväll och imorgon kväll åt. ett kilo lättare på fredagen när uppsatsen är skriven. mums
2. fortfarande ledsen över simon
3. jag önskar verkligen att jag kunde skriva så vackert som klara gör, eller niotillfem. så fint att man bara känner hjärtat rivas sönder lite och får en tår eller två i ögonvrån. om jag kunde det, ja, då skulle jag nog skriva en bok.
4. låttexter gör sig verkligen bra i rubrik

why did you have to sleep with him anyone else wouldn't have mattered

En sak som var fint med idag var att jag träffade finaste Bella för första gången på tusen år ungefär, hemskt bra och jag skrattar alltid så mycket när jag är med henne. Köpte skor, insåg att jag har förvandlats till en gammal tant, fikade och lite sånt därnt trevligt.

Sen fanns det tyvärr massor av tråkiga saker också bland annat att jag var jättetrött hela tiden och somnade på mattelektionen, att jag i ett samtal om framtid fick både mindrevärdeskomplex och ångest, att jag är allmänt vinterdeppig sådär som jag alltid blir när julen börjar närma sig. Kent räddar mig dock, på något underligt paradoxalt sätt.

Och dessutom kommer jag inte kunna se Simon Norrsveden den artonde för att jag inte är tjugo, eller ens arton. Det känns förfärligt hemskt och jobbigt och jag tror lite på allvar att det går att gråta över det.


och när du känner dig tom då ska jag följa dig hem

Jag har sovit på tok för lite i helgen = hemskt dumt av mig att sitta här nu. Men syster knackade på och frågade om Simon Norrsveden och då kände jag att det nog var värt att lyssna litegrann för lyckans skull liksom. Har skrivit en liten text också, men vid närmare eftertanke är den nog inte riktigt rumsren. Den får invänta bättre tillfällen helt enkelt. Och det är nog det jag har att säga. Just nu i alla fall.


and hush now, i'm about to break the law, i'm tired and we're human after all

Och på tunnelbanan hem berördes jag igen. Ljusa toner spelade återigen på de där strängarna i själen, textrader ekade i mitt huvud och orden flödade tillbaka in i hjärtat. -Tänk att ni var allt som behövdes.

(we can act like we're strangers and this is just for the night,
we can close our eyes and pretend that we're not the same anymore,
though i know you've been here thousands before
we can close our eyes and pretend it's just for the night)


the movies and the factories and every stranger's face I see reminds me

Jag tror att jag är stressad just nu. jag drömmer hemskt mycket, har svårt att slappna av, drabbades av panik-skrik-gråt i veckan, känner prestationsångesten igen (just när jag trott att jag lyckats skaka av mig den) och framför allt - jag längtar efter helgen. Har aldrig varit en sån som lever för helgen direkt, men jag har känt hela veckan att nu vill jag bara slappna av och ha trevligt med mina människor.

En annan uptäckt jag gjort i veckan - det finns annan musik i min ipod och den är typ bra. Snacka om att vara besatt. Artonde. gör. mig. ett. år. äldre. nu. MÅSTE. in.

Och just det såklart - det går ju inte att få nog av känslor - imorgon är det ett år sedan som jag darrande slog in numret. Ett år sen jag kröp ihop med dörren stängd och mitt hjärta dunkade lite ojämnt sådär och jag har bestämt för mig att jag darrade på rösten:

- Eh.. jag ville prata med dig om en sak...
- Okej...?
- (bla bla bla lång historia om någons som jag kunde fått bli men som fick mig att gråta)
...Och så kände jag att jag inte vill göra samma misstag igen.
- .......
- Ehh... get-what-i'm-saying...?
- Ja...

Och det var pirr i magen som bara tog över jag var världens lyckligaste. visste att det inte skulle vara för evigt men det gjorde ingenting. ett år senare är det ungefär lika nytt. fast på ett jävligt annorlunda sätt och egentligen passar det mig bättre. men den här typen av nostalgi, det borde jag akta mig för.


RSS 2.0