all i ever knew

jag har varit lite frånvarande känns det som. Har i alla fall faktiskt varit lite produktiv under tiden jag varit borta. blir en dikt i senare inlägg, eller kanske två? hittade även en text här på datorn som jag skrev för ett tag sen och som är extremt självbiografisk och som jag egentligen tänkte skulle bli någon typ av one-shot men som bara blev ett stycke och en mening och som kommer stanna som det. Funderar på att lägga ut den. inte säker.

har förresten skapat en spellista i iTunes nu som heter musikminnen (han skulle titta konstigt på mig om han visste). är det inte lite konstigt att kvällar med te och mys vid dator oftast slutar i nostalgi, kramper i hjärtetrakten, ledsam musik och kanske en tår längs kinden? fastän det var ett år sen (eller några månader) och fastän man faktiskt kommit över (för det har jag).

och jag vet att det låter värsta ledset men det är inte riktigt så. tvärtom, nästan. att sitta här i sängen och veta att det är minnen och inte verklighet, det ger mig en känsla av... ja jag skulle vilja kalla det lycka. en annan person kallade mig känslomässigt ochillad. det är sant och det är därför som sena kvällar med forest fruit på tungan gör mig så glad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0