aldrig men ändå alltid.

Ni har alla sagt det tjejer, men jag säger det också - sengångare, jag kommer sakna er. Utav helvete.

Ett år av näsblod, svett och tårar. Motgångar, medgångar... men ändå garanterad lycka 3 ggr/vecka. Och nu är det slut. Det är inte förräns nu jag inser vidden av det - aldrig mer oss. Och det här ska ni veta, att fastän jag inte alltid älskat laget, fastän jag känt "vad gör jag här?", fastän jag nästan varit på väg att dissa DM, så är det värt det nu i efterhand. För tiden efter DM, med Borås och lekträningar och allt möjligt, har varit sjukt underbar. Och av de dåliga tiderna har vi ju alla fått en erfarenhet -  kämpa för dig, kämpa för laget, kämpa för medalj. För WILL MAN SO CAN MAN. Kom ihåg det, och kom också ihåg att vissa saker glömmer man inte, vissa minnen består. Som rubriken säger - aldrig mer segångare... men ändå för alltid en sengångare. Ni har alla en plats i mitt hjärta. Jag älskar er.

Slut på seriöshet. take care! <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0