det superfantastiskagrymmaawsome-inlägget

Ja, jag är en vänlig själ. Zoe bad om ett superfantastiskagrymmaawsome-inlägg om sig själv och det tycker jag hon förtjänar.

Ja, så jag träffade Zoe första gången för ungefär ett år sedan, när jag började på cheer. Hon var en klen topp och jag var en ännu klenare bas. Vi var the perfect match, typ. Eller kanske inte.  Här är en lista på skador som Zoe har orsakat:
- Hon har knäat mig i käken
- Hon har sparkat mig i huvudet (hon hade benet upplyft framför sig och skulle svänga bak det, men glömde bort att jag stod och höll i hennes andra fot så hon sparkade mig i huvudet på vägen "runt")
- Hon har gett mig x antal blåmärken på armen efter misslyckade fångningar
- Hon slog mig på ögat i en väldigt misslyckad fångning
- Hon har gett mig ännu fler röda skomärken efter att ha tappat balansen i libbar (för er som inte går å cheer: stående på en fot) och använt mig som stöd för att hitta den igen.

Men någonstans mellan mina krossade ben och blåslagna armar, så upptäckte jag att "Fan, hon är ju riktigt skön i huvudet!". Och typ på den vägen är det. Vi har delat en del tillsammans, kärleken till två olika lag osv.. men även missnöje med en del saker. Vi lider också av samma sjukdom, OCD. I hennes fall: Obsessive Cullen Disorder, i mitt fall: Obsessive Cheer Disorder. Här är en lista på bra/roliga grejer med Zoe:
- Hon skrattar jättegulligt nr hon skrattar mycket
- Hon pratar som en galning hela tiden
- Hon gillar min blekhet eftersom blekhet = vampyrer
- Hennes  riktiga namn är Zoii Elisabeta Fransiskus Lakides (något jag skrattade väldigt länge åt när jag fick reda på det)
- Hon är söt och mojsig att vara med
- Hennes barnidol var Cat Stevens. Det var min med.

Om ni ÄNDÅ inte har förstått att Zoii Elisabeta Fransiskus Lakides/Zoepoe är helt superfantastiskgrymawsome, då är ni dumma i huvudet. Gammelmormor <3 Grekarslet!
image20

take care!

bam di bi di dam

Tack vare lite mindre klädångest än vanligt (tack maxi!) så blev jag klar ganska tidigt idag och tog mig tid att bloggeliblogga lite. Men jag har ort tid på mig och inget egentligt vettigt att skriva om, så det blir lite allmänt klag. För, som sagt, så var jag ju sjuk ganska länge förra veckan = jag missade två prov och ett läxförhör. Och det här är sista veckan innan betygen sätts = alla uppgifter måste vara inlämnade = mitt läxschema ser ut såhär:

Måndag: skriva SO-uppsats
Tisdag: Skriva hemkunskap

Onsdag: Nationellt muntligt prov i matte
Torsdag: Geografiprov, NOskrivuppgift
Fredag: NO-prov, inlämning av övningsfrågor

Ifall jag hinner kanske jag klämmer in en frivillig teknikuppgift också.

Idag spelar killarna i min klass en match mot lärarna, i fotboll. Jag tror stenhårt på killarna i klassen... men jag längtar efter att se min engelskalärare springa runt i shorts som förra gången. Det var en syn. Och nu är klockan mycket så jag måste dra mig till bussen.

take care!


aldrig men ändå alltid.

Ni har alla sagt det tjejer, men jag säger det också - sengångare, jag kommer sakna er. Utav helvete.

Ett år av näsblod, svett och tårar. Motgångar, medgångar... men ändå garanterad lycka 3 ggr/vecka. Och nu är det slut. Det är inte förräns nu jag inser vidden av det - aldrig mer oss. Och det här ska ni veta, att fastän jag inte alltid älskat laget, fastän jag känt "vad gör jag här?", fastän jag nästan varit på väg att dissa DM, så är det värt det nu i efterhand. För tiden efter DM, med Borås och lekträningar och allt möjligt, har varit sjukt underbar. Och av de dåliga tiderna har vi ju alla fått en erfarenhet -  kämpa för dig, kämpa för laget, kämpa för medalj. För WILL MAN SO CAN MAN. Kom ihåg det, och kom också ihåg att vissa saker glömmer man inte, vissa minnen består. Som rubriken säger - aldrig mer segångare... men ändå för alltid en sengångare. Ni har alla en plats i mitt hjärta. Jag älskar er.

Slut på seriöshet. take care! <3

yäääääää

Trots att jag inte bloggar så håller sig min statistik ganska jämn (men låg haha). Vilka är ni som läser
egentligen?

Jaja, jag har varit sjuk i veckan. Det sög. Mina klasskompisar trodde att jag skolkade och min mamma trodde att jag hade värsta leversjukdomen för att jag äter för mycket choklad, ägg, annat fett och socker. Så nu har hon köpt en blender till mig så att jag kan göra massa nyttiga fruktjuicer och smoothies. Vilket jag kommer, dendär prylen är min nya baby! Har gjort en juice hittills. Hallon, apelsin, isbitar, banan och lite vanlig juice. Mums!

Men för att återgå till det ursprungliga ämnet. Jag skolkade inte och jag var inte dödssjuk. Faktsikt så vet jag inte vad jag var. Frisk var jag iaf inte. Jag ringde till och med min tränare och sa att jag inte kunde komma på träningen. Tror att det var när jag sa det som min mamma började frukta livshotande sjukdomar... Men nu är jag frisk och snart blir det träning!

Jaha, så hade jag inget bättre att säga... när jag orkar så ska jag ha en omröstning här i bloggen. Se fram emot det så hör jag av mig snart... som jag alltid säger men aldrig gör. Jag har dålig höra-av-mig-karma.

take care!

yes yes yeeees

Tänkte faktiskt börja det här inlägget med ett: "Hej allihopa! =) " men sen ångrade jag mig.. för jag hälsar inte på mina bloggläsare. Jag är kall och cynisk och opersonlig, en riktig tuffing! eller inte.

Igår kväll hade jag lite kompisar hemma hos mig, tre stycken för att vara exakt. Två sov över och den tredje åkte hem vid halv tolv. Det var en ganska...udda kväll faktiskt. Men jätterolig! Och morgonen var obetalbar... har en videoblogg därifrån som jag funderar på att ladda upp.
 
I alla fall, träningen idag var inställd så jag njuter av en ren slappdag. Har fortfarande pyjamas på mig och inga tankar på att byta om. rawr. Tyvärr är det så att jag borde städa litegrann idag, helst innan mamma kommer hem. Ä inte jättesugen, men det måste ju också göras (ååååh laura vad mogen du är!)... snart (okej kanske inte så mogen iaf).

take care!


mmmm-ba ba ba ba ba ba eeeeeh ooooh

När jag för en gångs skull uppdaterar så är det ingen förutom min ack-så-tillgivna-och-därför-den-ack-så-älskade-maxi som kommenterar. Aja baja på er.

I alla fall, idag var jag i skolan. Det  var tråkigt och jag hade huvudvärk efter att ha sovit alldeles för lite denhär veckan, och jag hade fotont efter att ha gått i klackar HELA gårdagen + att jag var tvungen att ha just de skorna idag också eftersom det var de enda skor som passade klädseln och så... men ja, bagateller.

Förresten, idag när jag tog bussen hem, så satt det ett blattegäng ganska nära mig. Och dom tittade lite på mig, inte mycket så att jag blev rädd, men ändå. Jag smsade samtidigt med C, och kände för att roa mig lite.
Jag: Jo... förresten jag sitter på bussen nu och det är massa blattar här! Håller lite extra hårt i min väska....
C: Haha jag brukar va i Jordbro
Jag: Jag med, varje söndag, men då är jag ju med laget så då är jag inte orolig....:P
C: Ja juste:P haha ok
J: Yes :P Men nu är jag trygg igen, har gått av blattebussen!
C: Ok, men du överlevde :D
J: Ja, utan att bli våldtagen eller rånad eller nånting! :D
C: Nu tycker jag att du överdriver lite...

Nånting säger mig att han inte riktigt fattade ironin i mitt slutkläm... jag tyckte det var hysteriskt roligt iaf. Och jag  säger det med kärlek!

take care!


la di da da

hejsan hoppsan alla läsare som jag hoppas finns (har inte kollat statistiken på ett tag...vågar jag?). Jag kände att det var dags att uppdatera nu, och skriva om något som folk verkligen bryr sig om. He he.

Men vet ni vad? Att det har inte funnits så mycket att skriva om, för jag gör inga uppseendeväckande grejer längre. Jag har blivit förnuftig, gammal tant! Typ. Kanske inte. Om man tänker efter så var det ju NO-prov idag... som jag faktiskt hade pluggat lite till, men elektrokemi är inte riktigt min grej. Så jag gjorde det bästa av situationen:

- Kollar på pappret, inser snabbt att jag kan typ hälften av frågorna och att resten går att gissa på.
- Svarar på allt jag kan och börjar med första gissningen.
- Känner plötsligt att jag har lite ont i mitt ena långfinger. Kollar ner och upptäcker att det jag trodde var en liten skråma efter att M råkade riva mig med sin penna, i själva verket är ett (litet men ändå!) blödande sår innehållande en bit av hennes blyertsstift.
- Får panik och ägnar tio minuter åt att oja mig/försöka få ut stiftbiten ur fingret.
- När jag är färdig ser jag att det har kommit en liten blodfläck på pappret. Börjar fnissa och klottrar ner en liten ursäkt i hörnet.
- Fortsätter gissa lite, när kompis H plötsligt öppnar munnen:
H: får man rita?
Lärare: Ja, om man förklarar vad man har ritat.

- Jag ritar en elefant. (med betar och allt)
- Jag ser att provtiden snart är slut så jag skriver ner min sista formulering och lämnar in.

Allt detta ackompanjerat till aa-stämman i denna låt. Jag hoppas att jag får G i alla fall. Nu, mina vänner, ska jag återgå till (läs: börja med) min hemkunskapsuppgift.

take care!


seriöst igen

Ja, jag måste vara seriös ännu en gång. Och ja, jag måste upprepa allt som tidigare sagts - jrb/sengångare vi är fantastiska!

För er som inte vet (troligtvis inte särskilt många eftersom jag har skrikit ut min lycka till typ alla) så tog jag och mina älskade lagkompisar ett SMbrons. Visserligen tävlade vi utanför våran riktiga klass eftersom vi inte gick vidare från DM, och visserligen lånade vi voltare från sra, men grovjobbet var ändå vårat. Och målet med tävlingen var att tävla en sista gång, vi trodde inte ens på medalj. Vi hoppades bara på att inte komma sist. Och så tog vi brons!

"På tredje plats i Sweden Royal International Cheer.........en varm applåd för...... Haninge Cheer Elite!"
Shit tjejer, det ögonblicket var magiskt. Jag kan fortfarande inte riktigt fatta det, jag blir fortfarande helt bubblig inuti när jag tänker på det och glädjetårarna tränger på... vilken chock! Brons, brons, brons... efter allt vi har gått igenom så känns det som en förstaplats. Jag älskar er sengångare, jag skulle så gärna tävla ett år till med er. För nu vet jag och ni att vi kan om vi bara vill. Och det vill vi. Tack för allt ni har gett mig, tack för medaljen. Jag hittar inga mer ord. Trots att jag byter lag nästa år så kommer det alltid att bo en liten sengångare i mitt hjärta, jag glömmer er aldrig.

<3

RSS 2.0